Lust vs. risk

Neon sign saying it's all in your head

“DARE to know!” skrev min vän Žana Goić Petričević i sin bok, Bold Reinvented. När jag läste det stannade jag mitt i steget. En enormt kraftfull tanke. Jag hade aldrig tänkt så tidigare.

Dessa rader skapade många nya tankar i mitt huvud. Jag kände lusten att ta reda på vart dessa tankar skulle ta mig, Och jag har aldrig ångrat det.

Så….

- vad krävs för att du ska våga veta vad du vill?

Ditt huvud och ditt hjärta kommer att ställa sig vägen för att nå din lust, din passion. De är upptagna med att konstant beräkna riskerna i det du gör.

Men vi kan våga fråga oss själva ändå! Prova, vet jag. Ge Huvud och Hjärta ledigt en stund, så kan du utforska följande:

Vem är du?

Vart är du på väg?

Varför är du på väg dit?

Om vi aldrig ställt oss dessa frågor kan det betyda att svaret blir - jag vet inte. I denna stund påbörjar vi en resa mot självupptäckande. Att upptäcka ett större, starkare, nöjdare jag.

Då är det helt avgörande att vi riskerar vara sårbara, vågar sitta kvar i ovisshet och obehag, och inte släppa taget om målet. Ett liv fyllt av större mening och betydelse. Och lust.

Fler modiga frågeställningar.

Varför är jag här? Detta kan läsas på två sätt. Varför är jag där jag är just nu? Eller varför finns jag här på den här planeten? I meningen “vad vill jag att meningen ska vara med mitt liv.”

Så vart är du på väg?

För att kunna svara på den frågan behövs en gränsdragning mellan målet, och vägen dit. Målet är en bestämd plats, en fullt genomförbar transformation, ett achievement. Du väljer. Vägen dit är inte målet i sig, och kommer troligtvis att förändras under resans gång. 

Astronauter är inte bara på en resa till månen, de utför en enorm mängd forskning längs vägen. Forskning som kan påverka själva resans utformning och mening under tiden. Se dig själv som en astronaut.

I betydelsen att med full vetskap om dina lärdomar, din erfarenhet, också kunna förutspå vilken väg du har framför dig. Din egen karta.

Vem är jag längs vägen? Hur beter jag mig? Hur leder jag? Hur agerar jag?

Att inte våga ställa sig alla dessa frågor gör att vi låser in oss mitt i den inre konflikt mellan inre och yttre förväntningar och vilja, vilket i det längre loppet kan påverka oss fysiskt. Vårt undermedvetna är fullt medvetet om detta och skickar signaler som kroppen kommunicerar. Kroppen ljuger aldrig, men människan är fullt kapabel att leva med den största av alla lögner under en hel livstid. Och kan göra sig själv och andra olyckliga. Medvetet eller omedvetet.

Hur betraktar andra mig och mitt (själv)ledarskap?

Om eller när vi någon gång totalt misslyckas med vårt ledarskap är det bara att tacka och ta emot. Bättre tillfälle att få en statusrapport finns inte. Nu finns plötsligt både insikten och möjligheten att göra bättre, och slippa leva i ett enda stort missförstånd. Eller ännu värre, i en lögn.

Det finns naturligtvis en poäng i att betrakta sig själv utifrån denna frågeställning, men det är ännu mer effektivt att be om feedback från dem som kan ge rak, ocensurerad information. Som du sedan kan sätta ihop till kunskap, att agera utifrån. Även här krävs mod att vara sårbar, och att sitta kvar i obehag, för att få denna förklädda gåva presenterad.

Vi tenderar också att omge oss med människor som bekräftar vilka vi tror att vi är. Och om de inte gör det så byter vi umgänge. Och stannar i vår utveckling

Verkligheten, dvs vad människor egentligen tycker om oss, kan inte kontrolleras, bara navigeras. Så när vi bestämmer oss för att tacka ja till verkligheten och sedan bestämma vad vi vill göra med den får vi ny handlingskraft som vägen till ett starkare och mer självförverkligande jag.